Åsa Eriksson

Folk ska kunna lita på trygghetssystemen

Kandidat till riksdagen, plats 1
Ålder på valdagen: 54.
Bor: På bondgård i Karbenning, Norberg.
Familj: Två vuxna barn, en bonusdotter, sambon Robert o islandshästen Ofeigur.
Gör jag en fredagkväll: Lagar middag med sambon, kvällsfodrar hästarna o somnar sedan i soffan.
Mitt smultronställe i Västmanland: Skulpturparken i Ängelsberg.

Vem är du, Åsa Eriksson?

‑ Jag har alltid drivits av att få göra saker bättre. Men det tog tid innan jag insåg att partipolitiken var det bästa sättet.
Jag är SO-lärare årskurs 4-9. Uppvuxen i Upplands Väsby, norr om Stockholm, familjen hade sommarstuga i Laggarbo i Skinnskattebergs kommun. Till Karbenning flyttade jag 2003. Och så är jag en hästtjej och har sedan jag varit liten älskat hästar. Idag har jag en egen islandshäst.

Hur började ditt politiska engagemang?

‑ Det var när jag arbetade i Södra Dalarnas samordningsförbund 2006 och såg hur Reinfeldts politik i den borgerliga regeringen, med nedskärningarna i sjukförsäkringen, påverkade våra deltagare. Jag ringde till Socialdemokraterna i Norberg och sa att jag ville gå med i partiet och att jag ville sitta i socialnämnden. Och så blev det. Det ena gav det andra. Jag hade tänkt att jag bara skulle vara fritidspolitiker, men inför valet 2010 fick jag frågan om att kandidera till posten som kommunalråd i Norberg. Jag tvekade, barnen var små, jag tyckte jag hade för lite erfarenhet, men en mentor jag hade, övertygade mig om att säga ja. Jag fick väldigt bra stöd. Första gången jag tjänstgjorde i riksdagen var 2016 då jag hoppade jag in som ersättare under åtta månader. Även då fick jag fint stöd. 2018 blev jag ordinarie riksdagsledamot och har varit det sen dess.

Vilka är de viktigaste politiska frågorna inför valet?

‑ Välfärden. Så länge den är satt på svältkur, som den är nu, är det risk för att den krackelerar mer och mer. Jag är rädd för att folk tappar förtroendet för välfärdssystemen om det fortsätter. Om allt fler går över till privata lösningar rämnar hela välfärden.

Demokratin. Får politiken fortsätta med Sverigedemokraterna i Rosenbad med nedmontering av public service, fackföreningsrörelsen, civilsamhället och folkbildningen kommer demokratiska värden försvinna som blir svåra att bygga upp igen.

Och så tryggheten. På flera sätt. Vi har de yttre hoten från Ryssland och en galen president i USA och andra auktoritära ledare som får allt större frihet. Tryggheten i Sverige med sprängningar och skjutningar. Och så har vi hotet om vi inte kan lita på vår välfärd och att trygghetssystemen nu är hotade i Sverige.

Vad är det första du vill förändra efter valet?

‑ Jag hoppas att vi socialdemokrater får en progressiv majoritet i riksdagen och kan inleda ett stort reformarbete med att återupprätta kvalitén i välfärden och bryta segregationen.

Folk ska kunna lita på trygghetssystemen och offentliga institutioner. Ett stort reformarbete kräver en långsiktig plan och för det behöver vi kunna göra om skattesystemet, så att de med störst kapital och högst inkomster betalar mer i skatt.

Vad gör dig arg?

‑ Alla typer av orättvisor. Till exempel när gamla på äldreboendet inte längre får söndagsstek medan Jimmy Åkesson kan få 6000 mer i månaden i skattesänkningar.

Vad gör dig glad?

‑ Min islandshäst Ofeigur, han är ett riktigt glädjepiller. Och när jag träffar unga som vill göra samhället bättre än vad vår generation har lyckats med.

Till sist Åsa Eriksson, du är ju juniorvärldsmästare i curling: hur är det med curlingkarriären idag?

‑ Jag tittar på curling på tv, men jag spelar ingenting längre.

Kontakta mig gärna på: asa.eriksson@riksdagen.se eller följ mig @asa_i_riksdagen på Instagram