Bistånd bidrar till en mer rättvis värld

Adam Danielis kritik mot svenskt bistånd är varken ny eller överraskande, men den bygger på en missvisande bild av vad bistånd är, vad det åstadkommer och varför det är viktigt (SvD Debatt 5/1 Länk till annan webbplats.). Det är hög tid att bemöta dessa argument och visa varför Sveriges biståndspolitik spelar en avgörande roll – inte bara för människor i nöd utan även för vår gemensamma framtid.

Vi socialdemokrater anser att biståndet är ett oerhört viktigt politikområde. Det handlar inte bara om solidaritet utan också om att skapa förutsättningar för stabilitet, säkerhet och utveckling. Danielis förslag att kraftigt minska biståndet är inte bara kortsiktigt, det riskerar också att förvärra globala kriser som fattigdom, konflikter och klimatförändringar.

Danieli påstår att biståndets effekter är svåra att mäta och att resurser ofta används ineffektivt. Detta är en märklig förenkling. Självklart är bistånd komplext – det handlar om att adressera globala utmaningar som svält, konflikter och klimatkriser. Effekten kan inte alltid mätas omedelbart, men den är tydlig över tid. Ta exempel som GAVI, den globala vaccinfonden, som Sverige varit med och finansierat. Den har räddat miljontals liv genom att vaccinera barn i utvecklingsländer. Eller FN:s program för att säkra skolgång för flickor i fattiga regioner – insatser som inte bara förändrar liv utan också stärker samhällen på lång sikt. Att påstå att bistånd är ineffektivt är att blunda för de framgångar som svensk biståndspolitik bidragit till globalt.

Ingen förnekar att korruption är ett problem i vissa mottagarländer. Men lösningen är inte att dra sig tillbaka, utan att arbeta för att stärka institutioner och rättssystem i dessa länder. Svenskt bistånd är internationellt erkänt för sitt arbete med transparens och antikorruption. Vi stöttar organisationer och program som skapar långsiktiga förändringar och stärker rättsstaten. Att lämna dessa länder åt sitt öde skulle bara förstärka problemen. Korruption bekämpas inte genom att vända ryggen till, utan genom att vi är närvarande och bidrar till reformer och utveckling.

Danieli föreslår att bistånd borde vara en fråga för privat välgörenhet snarare än en offentlig uppgift. Detta visar en grundläggande missuppfattning om biståndets natur. Sveriges biståndspolitik handlar om att bygga internationella samarbeten och ta ett globalt ansvar. Privat välgörenhet, hur välmenande den än är, kan aldrig ersätta den samordning och kraft som statligt bistånd innebär. Dessutom är offentligt bistånd demokratiskt förankrat. Genom politiska beslut och parlamentariska processer säkerställs att biståndet används effektivt och i enlighet med Sveriges värderingar. Privat välgörenhet kan aldrig fylla detta tomrum.

Danielis påstående att svenskt bistånd bara handlar om att ”spendera pengar” är en sliten myt. Enprocentsmålet har varit en moralisk kompass för Sveriges globala ansvarstagande. Det har inte handlat om att nå en siffra för siffrans skull, utan om att säkerställa att Sverige tar sitt ansvar i kampen mot fattigdom och för mänskliga rättigheter. Regeringens beslut att avskaffa enprocentsmålet riskerar att urholka Sveriges anseende som en humanitär stormakt. När världen står inför globala utmaningar som klimatkrisen, väpnade konflikter och humanitära katastrofer, är det inte tid att minska biståndet – det är tid att stärka det.

Danieli argumenterar att bistånd inte fungerar. Det är en farlig och felaktig förenkling. Tack vare internationella insatser, där Sverige är en nyckelaktör, har extrem fattigdom halverats sedan 1990-talet, fler barn än någonsin går i skolan och dödliga sjukdomar som malaria har minskat dramatiskt. Sverige har varit ledande i arbetet för global jämställdhet, klimatåtgärder och stärkandet av demokratiska institutioner. Det är dessa långsiktiga framgångar som bistånd handlar om, även om de ibland är svåra att sätta exakta siffror på.

Bistånd är en investering i en rättvisare, säkrare och mer hållbar värld. Sverige har råd att vara en humanitär stormakt, och vi har ett moraliskt ansvar att fortsätta vara det. Att minska biståndet är inte bara kortsiktigt, det riskerar att skapa större problem på sikt – för världen och för oss själva. Det svenska biståndet är något vi ska vara stolta över, inte något vi ska skära ner på.

Olle Thorell (S)
riksdagsledamot i utrikesutskottet